Hedersrelaterad våld och förtryck

Det hedersrelaterade våldet och förtrycket har flera likheter med mäns våld mot kvinnor – att våldet ofta utövas i en nära relation till exempel. Samtidigt skiljer sig hedersrelaterat våld och förtryck från andra våldsformer genom att det är kollektivt till sin karaktär.

Hedersrelaterat våld och förtryck kan ses som en form av mäns våld mot kvinnor. Några kännetecken kan dock sägas vara utmärkande för det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Därför är det relevant att i vissa sammanhang skilja hedersrelaterat våld från annat våld mot kvinnor och våld i nära relation. Ett kännetecken är att våldet och förtrycket utövas kollektivt (det vill säga flera i en familj, både kvinnor och män, kan vara förövare). Våldet kan riktas mot både kvinnor och män.
Hbtq-personer kan också vara utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck på grund av sin sexuella läggning eller sin könsidentitet.

Det kan finnas fler förövare av båda könen och offren kan vara både kvinnor och män och flickor och pojkar. Kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet är central. Föreställningar om oskuld och kyskhet står i fokus och familjens rykte och anseende ses som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende.

Det gör att det är nödvändigt med särskilda insatser. Specifik kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck och särskilda rutiner behövs exempelvis vid polisutredningar, vid riskbedömningar och vid bedömningar av stödinsatser.

Hedersrelaterat våld och förtryck drabbar också homo- och bisexuella av båda könen och transpersoner.

Frågor att ställa vid misstanke om hedersrelaterat våld

Forskare Astrid Schlytters användbara frågor att ställa vid misstanke om hedersrelaterat våld:

  • Vad får hon/han inte göra som hon/han skulle vilja göra
  • Vad måste hon/han göra som hon/han inte vill

Könsstympning i Sverige

Könsstympning av flickor och kvinnor är förbjudet enligt lag i Sverige (lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor) även om flickan blir könsstympad utanför Sveriges gränser (lag 1998:407). Könsstympning av flickor och kvinnor är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och mot barns rättigheter. Könsstympning av flickor och kvinnor är en form av grov misshandel och övergrepp, och det sker många gånger med familjens heder som förklaring (Socialstyrelsen 2011).

Det finns olika uppskattningar av förekomst av könsstympning bland flickor och kvinnor i Sverige. Enligt Socialstyrelsen beräknas att 38 000 flickor och kvinnor bosatta i Sverige i dag kan vara könsstympade. Av dessa är cirka 7 000 flickor under 18 år. Dessa uppskattningar är baserade på flickor och kvinnor med ursprung i länder i Afrika. Länder i Mellanöstern, som exempelvis Egypten och Irak, ingår inte, och studien är baserad på flickor och kvinnor som är födda i länder där prevalensen av könsstympning är över 50 procent (Socialstyrelsen 2015).

Kampanj mot Könsstympning i Sörmland 2017

Barn- och tvångsäktenskap

Barn- och tvångsäktenskap kan antingen ske genom tvång eller att den unge till exempel genom påtryckningar förmås att gifta sig mot sin vilja.

Den 1 juli 2014 trädde lagen mot äktenskapstvång i kraft, vilket innebär att det utöver att det är straffbart att tvinga någon att gifta sig också är brottsligt att pressa någon att gifta sig mot sin vilja. Även försök och förberedelse till äktenskapstvång är kriminaliserat i och med den nya lagen, samt att lura någon att resa utomlands i syfte att han eller hon ska giftas bort genom tvång eller utnyttjande (Justitiedepartementet, 2014; Prop. 2013/14:208).

Möjligheten för barn att få dispens för att gifta sig har tagits bort i och med den nya lagstiftningen och möjligheten att erkänna utländska barnäktenskap har begränsats till fall där det finns synnerliga skäl. Även när det gäller utländska fullmaktsäktenskap (äktenskap som ingås utan att parterna är samtidigt närvarande) måste det numera finnas synnerliga skäl om dessa ska erkännas (Justitiedepartementet, 2014).

Uppdaterat: 20 juni 2018
HF88