Mötesformer

Inom samverkan och sjukskrivningsprocessen finns många olika mötesformer som vi använder oss av för att planera tillsammans med individen för den fortsatta rehabiliteringen. Syftet är oftast detsamma. Den största skillnaden mellan de mötesformer vi använder oss av är egentligen vem som har rätt att kalla, vem som är skyldig att dokumentera och delta samt vilken eventuell ersättning som utgår. Viktigt att komma ihåg är att den skillnaden är viktigare för organisationerna än för individen.

Nedan följer en kort beskrivning av vanliga mötesformer. Vilka parter och personer som kan behöva delta på ett samverkansmöte med individen bestäms tillsammans med individen och beror på vilka perspektiv som behöver finnas med. 

Flerpartsmöte

Flerpartsmöte är ett samlingsnamn för mötesformerna beskrivna nedan och benämningen används när inget av de andra mötesformerna är applicerbara. Följden är att ingen ersättning utgår och det är heller inte reglerat vem som kallar och dokumenterar. Det beslutas istället i varje aktuell situation.

Avstämningsmöte

I ett avstämningsmöte utreder och bedömer Försäkringskassan tillsammans med patienten dennes medicinska tillstånd, arbetsförmåga och möjligheterna till eventuell rehabilitering

I ett avstämningsmöte deltar patienten, Försäkringskassan och vårdgivaren. Även andra aktörer kan delta, till exempel patientens arbetsgivare, Arbetsförmedlingen och anhöriga. Under mötet diskuteras patientens behov av rehabilitering och vilka möjligheter som finns. Utifrån behoven och möjligheterna kan deltagarna planera vilka insatser som behövs för att patienten ska kunna arbeta igen. 

Det finns flera syften med ett avstämningsmöte:

  • Alla parter ska få samma information samtidigt. Det ökar förutsättningarna för att det blir rätt från början.
  • Förutsättningarna för en gemensam förståelse av hinder och resurser ska öka. Det kan i sin tur leda till en effektiv och hållbar planering av de åtgärder som din patient behöver för att komma tillbaka till arbetslivet så snart som möjligt.
  • Alla parter ska ha en tydlig bild av om det finns andra faktorer än medicinska som påverkar patientens arbetsförmåga till exempel sociala, ekonomiska eller arbetsmarknadsmässiga. I så fall kan Försäkringskassan behöva samordna de olika insatserna.
  • Som behandlande läkare ska du få en helhetsbild av patientens situation när du ska bedöma eventuella behov av åtgärder.

(Källa: www.forsakringskassan.se)

Kallelse och dokumentation: Försäkringskassan

Ersättning: Om läkaren deltar betalar Försäkringskassan 750 kr till vårdenheten.

Tidsram: När som helst under sjukskrivningsperioden. Beslutas utifrån behov.

Information om arbeteslivsinriktad rehabilitering och bl a avstämningsmöten på försäkringskassans.se.

Gemensam Kartläggning

Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har ett gemensamt uppdrag från regeringen om ett förstärkt samarbete runt individer som p g a sjukdom behöver stöd för att få eller återgå sitt arbete. Det förstärkta samarbetet inleds alltid med en Gemensam Kartläggning, där individen deltar, för att klargöra det samlade behovet av rehabilitering och för att hitta vägar för individen att få eller återgå i arbete. Även andra parter, till exempel hälso- och sjukvård, kommun, arbetsgivare,kan medverka i den gemensamma kartläggningen. (Källa: Försäkringskassan)

Gemensam Kartläggning är således en typ av Avstämningsmöte enligt beskrivning ovan.

Samordnad Individuell Plan - SIP

SIP står för Samordnad Individuell Plan. En SIP görs när det finns behov av samordning - när kompetens behövs från flera verksamheter, när ansvarsfördelning behöver tydliggöras, när insatser behöver ges samtidigt eller i särskild ordning eller när en person upplever att den "bollas runt".

Vem kan kalla till en SIP?

Lagregeln om individuell plan finns både i 2 kap. 7 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, och i 3 f § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL. Lagstöd för att kalla till en SIP har Socialtjänsten och Hälso- och Sjukvården. Andra myndigheter såsom Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kan bjudas in vid behov.

Om det redan finns en plan?

Om allt det som ska finnas i en SIP redan finns i en annan plan, behöver man inte göra om planen. En SIP ska innehålla det totala behovet av insatser från hälso- och sjukvården och socialtjänsten, samt insatser som utförs av andra aktörer. (Källa: Socialstyrelsen och SKR - Sveriges Kommuner och Regioner)

Mer information om SIP på SKRs webbplats.

Tidigt flerpartsmöte 

Definition och syfte

Tidigt flerpartsmöte (tidigare sjukskrivningsförebyggande möte) är en mötesform som "ägs" av sjukvården och är ett verktyg inom ramen för funktion för koordinering i Hälso- och sjukvården. Vårdenheten bjuder in, leder mötet samt dokumenterar. Det är också vårdenheten som beslutar om och när det kan vara aktuellt med ett tidigt flerpartsmöte även om initiativet kan komma från annan part.

På ett tidigt flerpartsmöte deltar patient som är eller riskerar att bli sjukskriven, rehabkoordinator och/eller annan lämplig profession från vårdenheten samt ytterligare part såsom arbetsgivare, Arbetsförmedling eller socialtjänsten.

Syftet med mötesformen är att tidigt initiera och planera en eventuell rehabiliteringsprocess där individens resurser tas tillvara, exempelvis genom anpassning av arbetssituation, arbetsmarknadsåtgärd eller liknande. Detta för att förhindra eller förkorta sjukskrivningsperioden.

Komplement till Avstämningsmöte – i vilka sjukfall?

I pågående sjukfall är mötesformen ett komplement till Försäkringskassans "Avstämningsmöte" och kan genomföras vid de tillfällen när Försäkringskassans kompetens eller villkoren i socialförsäkringen inte är av betydelse vid planering eller där samordnade insatser inom ramen för Försäkringskassans uppdrag, inte är aktuella. Dessa förutsättningar gäller huvudsakligen de första 90 dagarna i sjukperioden utifrån bedömningsgrunderna i rehabiliteringskedjan.

Grundtanken med rehabiliteringskedjan är att om inte arbetsförmågan kan omsättas hos nuvarande arbetsgivare ska denna kunna tas tillvara någon annanstans på arbetsmarknaden, vilket Försäkringskassan ansvarar för att bevaka. Försäkringskassan har även i uppdrag att bevaka möjligheten att från 90 dagen prova annat arbete hos annan arbetsgivare. Vidare är Försäkringskassan expert på regelverket inom sjukförsäkringen. Om Försäkringskassans närvaro saknas när rehabiliteringsplaner tas fram finns en risk att planerna kan komma att stå i strid med möjligheterna att få ersättning.

 

Innehållsansvarig: Charlotte Demelew Westerberg
Uppdaterat: 21 april 2022
FDHJ