Grattis Pernilla till licentiat-examen!

Interpersonella aspekter av långvarig smärta

Långvarig smärta förstås som ett biopsykosocialt fenomen, och psykosociala faktorer som bidrar till olika smärtrelaterade utfall är väl studerade, särskilt ångest och depression. Interpersonellt fungerande är en specifik men understuderad psykosocial faktor som kan vara viktig särskilt hos patienter med sämre behandlingsutfall. Avhandlingen undersöker två viktiga aspekter av interpersonellt fungerande som kan öka förståelsen av långvarig smärta ur ett relationellt perspektiv. Den första studien bygger på antagandet att psykosociala faktorer har en mer framträdande roll vid icke-specifik (primär) smärta än vid specifik smärta (sekundär till annan, bakomliggande orsak). Vi undersökte om diagnos och/eller smärtupplevelse var mera associerat med problematiska interpersonella relationer hos patienter med långvarig muskuloskeletal smärta jämfört med patienter som har på grund av artros. Kontrollerat för skillnader i ålder och arbete fann vi att smärtdiagnos kan spela roll för interpersonellt fungerande:

• Risken för negativa interpersonella interaktioner är högre hos patienter med muskuloskeletal smärta än hos patienter med artros
• Interpersonella svårigheter ökar ju mer problematisk smärtupplevelsen är hos patienter med muskuloskeletal smärta, men inte hos patienter med artros
• Typiskt är att svårigheterna rör självhävdelse (problem med att vara socialt hämmad och undfallande)

Den andra studien bygger på antagandet att smärtrelaterat emotionellt lidande kan öka om man undviker att uttrycka sig om sin smärta oavsett socialt sammanhang – "kontextokänsligt undvikande". Vi använde sekundära baslinjedata från en behandlingsstudie (Boersma et al., 2019) för att pröva de psykometriska egenskaperna hos en skala som togs fram för att mäta kontextokänsligt undvikande av att uttrycka sig – The Context Insensitive Avoidance (CIA) scale (Flink et al., 2017). Skalan prövades i ett nytt stickprov med patienter som hade samtidigt emotionell problematik, och som uppfyller kriterierna för primär smärta. Vi fann att skalans validitet kunde replikeras och utökas:

• CIA skalan fångar en viktig aspekt av kontextkänslighet, som sin tur behövs för flexibel emotionsreglering.
• Att vara för tyst om sin smärta ökar lidandet hos patienter med långvarig smärta
• Kliniskt kan skalan användas för att identifiera patienter som lider i det tysta
• Teoretiskt introducerar skalan det viktiga begreppet emotionsreglering till smärtområdet

Sammantaget visar resultaten från båda studierna att känslomässigt lidande, som är vanligt hos patienter med långvarig smärta, i synnerhet primär smärta, är blandat med interpersonella bekymmer som behöver uppmärksammas och eventuellt behandlas på smärtkliniker