Fakta våld i nära relationer

FÖRDJUPNING OM VÅLD I NÄRA RELATIONER

• Hedersrelaterad våld och förtryck

  Hedersrelaterad våld och förtryck

  Det hedersrelaterade våldet och förtrycket har flera likheter med mäns våld mot kvinnor – att våldet ofta utövas i en nära relation till exempel. Samtidigt skiljer sig hedersrelaterat våld och förtryck från andra våldsformer genom att det är kollektivt till sin karaktär.

  Hedersrelaterat våld och förtryck kan ses som en form av mäns våld mot kvinnor. Några kännetecken kan dock sägas vara utmärkande för det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Därför är det relevant att i vissa sammanhang skilja hedersrelaterat våld från annat våld mot kvinnor och våld i nära relation. Ett kännetecken är att våldet och förtrycket utövas kollektivt (det vill säga flera i en familj, både kvinnor och män, kan vara förövare). Våldet kan riktas mot både kvinnor och män.
  Hbtqi-personer kan också vara utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck på grund av sin sexuella läggning eller sin könsidentitet.

  Det kan finnas fler förövare av båda könen och offren kan vara både kvinnor och män och flickor och pojkar. Kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet är central. Föreställningar om oskuld och kyskhet står i fokus och familjens rykte och anseende ses som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende.

  Det gör att det är nödvändigt med särskilda insatser. Specifik kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck och särskilda rutiner behövs exempelvis vid polisutredningar, vid riskbedömningar och vid bedömningar av stödinsatser.

  Frågor att ställa vid misstanke om hedersrelaterat våld

  Forskare Astrid Schlytters användbara frågor att ställa vid misstanke om hedersrelaterat våld:

  • Vad får hon/han inte göra som hon/han skulle vilja göra
  • Vad måste hon/han göra som hon/han inte vill

  Könsstympning i Sverige

  Könsstympning av flickor och kvinnor är förbjudet enligt lag i Sverige (lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor) även om flickan blir könsstympad utanför Sveriges gränser (lag 1998:407). Könsstympning av flickor och kvinnor är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och mot barns rättigheter. Könsstympning av flickor och kvinnor är en form av grov misshandel och övergrepp, och det sker många gånger med familjens heder som förklaring (Socialstyrelsen 2011).

  Det finns olika uppskattningar av förekomst av könsstympning bland flickor och kvinnor i Sverige. Enligt Socialstyrelsen beräknas att 68 000 flickor och kvinnor bosatta i Sverige i dag kan vara könsstympade och att mellan 13 000 och 23 000 riskerar att drabbas. Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck har tillsammans med andra myndigheter tagit fram webbplatsen könsstympning.se. Målet är att fler ska agera för att skydda flickor från könsstympning och att fler utsatta söker vård och stöd.

  Barn- och tvångsäktenskap

  Barn- och tvångsäktenskap kan antingen ske genom tvång eller att den unge till exempel genom påtryckningar förmås att gifta sig mot sin vilja.

  Den 1 juli 2014 trädde lagen mot äktenskapstvång i kraft, vilket innebär att det utöver att det är straffbart att tvinga någon att gifta sig också är brottsligt att pressa någon att gifta sig mot sin vilja. Även försök och förberedelse till äktenskapstvång är kriminaliserat i och med den nya lagen, samt att lura någon att resa utomlands i syfte att han eller hon ska giftas bort genom tvång eller utnyttjande (Justitiedepartementet, 2014; Prop. 2013/14:208).

  Möjligheten för barn att få dispens för att gifta sig har tagits bort i och med den nya lagstiftningen och möjligheten att erkänna utländska barnäktenskap har begränsats till fall där det finns synnerliga skäl. Även när det gäller utländska fullmaktsäktenskap (äktenskap som ingås utan att parterna är samtidigt närvarande) måste det numera finnas synnerliga skäl om dessa ska erkännas (Justitiedepartementet, 2014).

  Mer information

  • Hedersförtryck.se -  nationella informationssida
  • Jourtelefon för kvinnor med utländsk härkomst - Terrafem
  • Lag - förbud mot könsstympning av kvinnor
  • NCK - kunskapsbank hedersrelaterat våld
  • NCK:s rapport Hedersrelaterat våld och förtryck - en kunskaps och forskningsöversikt
  • Regeringen - stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap
  • Socialstyrelsens rapport - Flickor och kvinnor i Sverige som kan ha varit utsatta för könsstympning
  • 1177.se om att bli utsatt för våld i nära relationer
  • Kvinnlig könsstympning, handbok för regional samverkan i Sörmland

• Hur vanligt är våld i nära relationer?

  Hur vanligt är våld i nära relationer?

  Det vanligaste våldet är mäns våld mot andra män. Detta våld sker oftast utomhus och av obekant.

  Förekomsten av våld och våldsutsatthet kan mätas på många olika sätt och olika studier bidrar som pusselbitar till helhetsbilden. Socialstyrelsen uppskattar att minst 75 000 kvinnor i Sverige utsätts för någon form av partnervåld varje år. Svenska studier av mäns våld mot en kvinnlig partner visar att 1-3 % av alla kvinnor varit utsatta för fysiskt våld av sin nuvarande eller tidigare partner under det senaste året. Enligt ULF = SCB:s årliga undersökningar kring levnadsförhållanden är andelen våldsutsatta av partner eller tidigare partner kvinnor/år under första hälften av 2000-talet 3,0 – 3,3 % .

  Mäns våld mot kvinnor

  Män utövar våld mot kvinnor; i nära relationer, i det offentliga rummet genom exempelvis sexuella trakasserier och våldtäkter samt i krig och konflikter. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) kommer en tredjedel av alla kvinnor och flickor någon gång under sin livstid att utsättas för fysiskt eller sexuellt våld. Liknande siffror framkommer i en omfångsstudie från EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA). FN konstaterar i Deklarationen om avskaffandet av våld mot kvinnor att våldet har sin grund i ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män.

  Befolkningsundersökningen Våld och Hälsa NCK 2014 i Sverige

  Befolkningsundersökningen visar att 46 % av kvinnorna och 38 % av männen någon gång har utsatts för allvarligt våld, fysiskt, psykiskt, sexuellt i sitt liv. 14 % av kvinnorna och 5 % av männen har utsatts för våld av sin partner eller f d partner efter sin 18 årsdag.

  15 kvinnor i snitt mördas årligen i Sverige i en nära relation. 

  Hedersrelaterat våld och förtryck; 70 000 unga kvinnor och män (16-25 år) begränsas i sitt val av partner av sin familj, (ungdomsstyrelsen 2009) , Socialstyrelsen uppskattar (2015) att 38 000 kvinnor och flickor i Sverige är könsstympade.

  Antal polisanmälda brott i Sverige

  Antalet anmälda fall av våld mot kvinnor har ökat succesivt under lång tid. Antalet anmälda fall av misshandel mot kvinnor har ökat med drygt 25 %, från drygt 22 700 fall 2004 till 28 500 fall 2014. Antalet anmälda våldtäkter ökade under samma tidsperiod från drygt 2 600 fall 2004 till nästan 6 700 fall 2014 varav nästan samtliga avsåg kvinnor och flickor. BRÅ förklarar ökningen till bl a ökad anmälningsbenägenhet och förändrad sexualbrottslagstiftning.

  År 2021 anmäldes 38 700 fall av misshandel där den utsatta var bekant med gärningspersonen. För anmälda misshandelsbrott mot vuxna kvinnor 2021 begicks brottet av en bekant person i 81 procent av fallen. Motsvarande siffra för vuxna män var 45 procent. Under 2021 konstaterades 19 fall av dödligt våld där offer och förövare hade en parrelation; av dessa var 15 kvinnor och 4 män.

  Under 2021 anmäldes omkring 27 600 sexualbrott, varav 9 962 rubricerades som våldtäkt.Av de anmälda våldtäkterna mot vuxna 2021 var 93 procent brott mot en kvinna/flicka och 7 procent mot en man/pojke. Könsfördelningen var likartad mellan åldersgrupperna, med undantag för våldtäkt mot barn under 15 år, där andelen brott mot män/pojkar (11 %) var större än i övriga åldersgrupper.

  År 2021 anmäldes sammantaget 24 310 misshandelsbrott mot barn under 18 år. Det motsvarade 30 procent av alla anmälda misshandelsbrott. Av dessa riktades ca 60% mot pojkar och 40% mot flickor.

  År 2020 var andelen uppklarade brott med våldtäkt som huvudbrott 17% och andelen uppklarade brott med misshandel som huvudbrott 11 % (2021).

  Underrapportering av våldsbrott i nära relationer

  En grov skattning enligt BRÅ är att enbart 20 % av våldsbrott mot kvinnor i nära relationer polisanmäls. Mörkertalet när det gäller anmälan kring sexuellt våld bedöms till 88-95%.

  Statistik från Region Sörmland

  Statistik från sökordspaketet "våldsutsatthet" i patientjournal NCS Cross visar att:

  • Antal noteringar i sökordspaketet ökat från 10 928st (2018 ) till 20 280 st (2022).
  • Andelen pågående våldsutsatta ligger mellan 4 och 5% medan de som upplevt våld tidigare i livet ligger mellan 38 och 44 %.

• Normaliseringsprocess och uppbrottsprocess

  Normaliseringsprocessen

  Beskriver en process då våldet i relationer långsamt övergår till att tolkas som ett naturligt inslag i vardagen av båda parter. Övergången mellan våld och icke-våld är glidande och sker gradvis. Genom hot och kontroll minskar utövaren livsutrymme för den utsatta undan för undan. Våldet upplevs till slut som ett normalt inslag i vardagen både av den utsatta och av förövaren. 

  För båda parter förskjuts gränserna för vad som kan accepteras; våldet förminskas och värdet av positiva handlingar förstoras. Den utsatta omtolkar perioderna utan våld som positiva just för att de saknar våld. Våldet normaliseras för båda parter.Viktiga inslag är kontroll, isolering, växling mellan värme och våld, den utsatta anammar utövarens värderingar och syn på henne/honom.

  Båda parter utvecklar strategier

  För våldsutövaren används våldet för att få kontroll över partnern. Utövarens makt förstärks och syftet är att göra partnern helt beroende av honom/henne. För den utsatta handlar det om anpassning och vilja att vara partnern till lags. Inledningsvis gör den utsatta det för att få slut på våldet, senare kan det övergå i en strategi för att överleva. Successivt blir den utsatta mer offer än aktör.

  Uppbrottsprocessen

  Våldsutsattas medvetenhet om våldets negativa konsekvenser för dem själva och för närstående kommer ofta gradvis och i olika stadier minst tre aktiva processer kan identifieras:

  1. Att bryta upp

  Det fysiska uppbrottet och den vändpunkt som föregår vanligen efter ett särskilt allvarligt misshandelstillfälle som ofta föregås av ett flertal tillfälliga uppbrott. Man brukar räkna med minst 3-5 separationer före det slutgiltiga uppbrottet.

  2. Att bli fri

  Frigörelsen från det starka emotionella bandet; älskar, hatar, tycker synd om, känner ingenting.

  3. Att förstå

  Den våldsutsatta definierar sig som misshandlad och att hon/han lever i eller har levt i en misshandelsrelation. Det kan vara en lång och smärtsam process att förstå och börja sätta ord på att man utsatts för våld.

  Varför går hen inte

  • Rädsla för värre misshandel, t o m för att bli dödad.
  • Konsekvenserna för barnen, deras "rätt" till en pappa /mamma.
  • Rädsla för ensamhet.
  • Ekonomiska svårigheter.
  • Skuld och skam.
  • Psykologiskt nedbruten.
  • Hoppet om en förändring.

  Varför går hen - Vändpunkten

  Att "nå botten", ge upp -ser inget hopp för relationen, ger upp drömmen om förhållandet, att han/hon ska sluta slå eller resignerat i motståndet .När det gäller livet - fruktar för sitt eget liv, på väg att "dö själsligen" När det gäller någon annan - stannar jag nu kan någon annan råka illa ut, barn, husdjur

  se vidare NCK, kunskapsbanken kring Uppbrottsprocessen

   

• Partnervåld

  Partnervåld

  Både svensk och internationell forskning visar att grovt och upprepat våld i heterosexuella parrelationer i de flesta fall handlar om mäns våld mot kvinnor. Det finns studier där män och kvinnor rapporterar lika stor utsatthet för våld av en partner. Men forskning visar att det rör sig om olika typer av våld.

  Studien "Våld och hälsa" från 2014 visar att 14 procent av kvinnorna och 5 procent av männen någon gång efter 18 års ålder hade blivit utsatta för fysiskt våld eller hot om fysiskt våld i en pågående eller avslutad parrelation. 20 procent av kvinnorna och 8 procent av männen uppgav att de utsatts för upprepat och systematiskt psykiskt våld av en nuvarande eller tidigare partner.

  Studien visar också att cirka 7 procent av kvinnorna och 1 procent av männen blivit utsatta för sexuellt våld av en aktuell eller tidigare partner någon gång efter 18 års ålder.

  Mäns våld mot kvinnor

  Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt och omfattande samhällsproblem som orsakar stort fysiskt och psykiskt lidande. Det är den yttersta konsekvensen av den maktobalans som råder mellan kvinnor och män. WHO betraktar mäns våld mot kvinnor som ett folkhälsoproblem. Våldet riktas mot kvinnor i alla åldrar och samhällsklasser. Våldet är en av de främsta sorsakerna till ohälsa för kvinnor världen över. Svenska studier av mäns våld mot kvinnlig partner visar att 1-3 % av alla kvinnor har varit utsatta för våld av sin nuvarande eller tidigare partner under det senaste året. Socialstyrelsen uppskattar att minst 75 000 kvinnor utsätts för partnervåld varje år i Sverige.

  BRÅ - misshandel mot kvinnor.

  Hotet om våld påverkar kvinnors vardag

  Psykologen Mona Eliasson beskriver på följande sätt hur hotet om våld påverkar kvinnors vardag: Hot om våld är en företeelse som kvinnor måste ägna uppmärksamhet åt i sitt dagliga liv, oberoende av om de lever tillsammans med våldsamma män eller ej. Detta hot dikterar om de skall vänta ensamma vid en busshållplats sent på kvällen, om de ska jogga ensamma i en park, om de ska våga fråga en främmande man om vägen, om de ensamma ska gå hem till en manlig bekant på en kopp kaffe, hur de ska förhålla sig till vissa manliga arbetskamrater och om de skall öppna dörren för oväntat besök. Våldet är en mycket viktig del av kvinnors verklighet som ingen längre kan blunda för.

  Kvinnors våld mot män

  Män är sammantaget mer utsatta för våld än kvinnor. Våldet mot män sker dock oftare i offentliga miljöer och mer sällan i nära relationer

  Det är vanligare att män som utsätts för våld i nära relationer uppger att de har utsatts för psykiskt snarare än fysiskt våld. Det kan handla om verbala angrepp (förlöjligande och mobbning), isolering (social eller ekonomisk), svartsjuka, hot om fysiskt våld, hot om skilsmässa och förstörelse av personlig egendom.

  De genomförda studierna visar är att våldet ser olika ut. Det våld som riktas mot kvinnor är oftare upprepat, tenderar vara grövre och resulterar i fler negativa konsekvenser för den som drabbas än våldet som riktas mot män.

  Underrapportering av kvinnors våld mot män bedöms som stor. Tabu och rädsla för att inte bli trodd gör att många våldsutsatta män inte anmäler det våld de utsatts för.

  En kartläggning gjord av Brottsförebyggande rådet år 2009 visar att en av sex personer som utsätts för våld i nära relationer i Sverige är en man.

  
  NCK kunskapsbank Mäns utsatthet för våld i nära relationer

  Våld i Samkönade relationer

  Våld i samkönade relationer är ett problem som uppmärksammats inom forskning och praktisk verksamhet först de senaste tjugo åren. Våldets uttryck är ofta detsamma som i heterosexuella relationer där våld förekommer. Även den gradvisa isoleringen och normaliseringen av övergreppen är likartade.

  Dessutom är förövarens motiv och mål med våldsutövningen, att ta och upprätthålla makt och kontroll över den utsatta, snarlika. Våldsutsatta i samkönade relationer är dock särskilt sårbara till följd av samhällets diskriminering mot HBTQI-personer  och är därför i behov av specifika stödinsatser.

  Studier visar att homo- och bisexuella inte söker hjälp i samma utsträckning. Den svenska omfångsstudien (2006) om förekomsten av våld i samkönade relationer pekar mot att 25 % varit utsatta för våld.

  Transpersoners våldsutsatthet: Ungefär var femte respondent svarade att de någon gång utsatts för våld på grund av sin transerfarenhet. Vidare har över en tredjedel blivit utsatt för psykiskt våld under de senaste 12 månaderna, framför allt på allmän plats eller nöjesställe. Många har utsatts för sexuellt våld och 30 procent angav att de någon gång har blivit tvingade till sex mot sin vilja. Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner - en rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige", Folkhälsomyndigheten 2015.

  NCK kunskapsbank om våld i samkönade relationer

   

• Prostitution och människohandel

  Prostitution definieras som: När minst två parter köper eller säljer sexuella tjänster mot ersättning (vanligen ekonomisk); vilken utgör en förutsättning för den sexuella tjänsten (SOU 1995:15).

  I Sverige är köp av sexuell tjänst förbjudet, men inte försäljning av sexuella tjänster. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1999 och var en del av Kvinnofridspropositionen som slog fast att prostitution är en del av mäns våld mot kvinnor och ett uttryck för ojämlikhet (SOU 2010:49:55). Syftet med lagstiftningen är att genom en normativ effekt minska efterfrågan på sexuella tjänster mot betalning.

  I Folkhälsomyndighetens senaste befolkningsstudie från 2017 uppgav 1,5 procent av kvinnorna och 1 procent av männen, 16–84 år, att de någon gång hade tagit emot ersättning för sex.
  Verksamheter som möter personer med erfarenhet av sex mot ersättning lyfter fram att många är påverkade av tidigare eller pågående våldserfarenheter, stigmatisering, samhällelig diskriminering och exkludering samt psykisk ohälsa. Personer som är beroende av att sälja sex för sin försörjning, som har en missbruks- eller beroendeproblematik, som är utsatta för exploatering av tredje part eller som är minderåriga uppges vara extra utsatta.

  Sex mot ersättning och sexuell exploatering är ett tydligt könat fenomen, där de som köper sex i Sverige framför allt är män. Detta bekräftas av såväl befolkningsstudier som av intervjuer med de verksamheter som möter personer med erfarenheter av prostitution. Knappt
  1 av 10 män uppgav i samma studie att de någon gång hade gett ersättning för sexuella tjänster. Motsvarande siffra för kvinnor var 0,5 procent. Jämförande studier mellan länder visar att länder som har legaliserat prostitution, har ett högre antal utsatta i prostitution och fler antal sexköp, än länder som inte har gjort det.

  Sverige var det första landet i världen som gjorde det olagligt att köpa sexuella tjänster, men inte att sälja dem. Prostitution skulle ses som en del av mäns våld mot kvinnor och därför blev det också viktigt att ansvaret skulle ligga hos förövarna, inte hos de utsatta. 19 år senare infördes även en sexualbrottslagstiftning som slog fast att sex ska bygga på samtycke.
  (Källa NSPM -Nationella samordningen mot prostitution och människohandel).

   

  Fördjupning /läs mer:

  NSPM-Nationell samordning mot prostitution och människohandel

  Sälja sex - UMO

  Människohandel - UMO

  Stöd i ditt arbete:

  * Broschyr till utsatta - olika språk

  * Regionkoordinator Region Öst/Sörmland: 

  yvonne.magnusson@linkoping.se, tel 072-5743785

  * Teamet för sexuellt våldsutsatta

   

• Särskilt sårbara grupper

  Särskilt sårbara grupper

  Grupperna som nedan beskrivs är ofta beroende av andra personer och riskerar därmed ibland en ökad risk att utsättas för våld :

  1. personer med funktionsvariationer
  2. kvinnor med missbruksproblem
  3. unga kvinnor
  4. gravida kvinnor
  5. kvinnor med utländsk bakgrund

  Dilemmat med kategorisering i grupper

  Våldets uttryck och konsekvenser kan skilja sig åt. Det gäller att kunna hantera och se både det generella och det specifika vid mötet med en våldsutsatt person. Att kategorisera kvinnor/män i grupper är en konstruktion, hbtqi-personer kan drabbas svårt av hedersrelaterat våld och förtryck, psykisk ohälsa hänger ofta ihop med missbruk. Särskilt utsatthet eller sårbarhet är ofta relaterat till livssituationen där beroendet är centralt eller att våldet är mer förekommande.

  Våld mot personer med funktionsvariationer

  Personer med olika former av fysiska och/eller psykiska funktionsnedsättningar är till följd av sin funktionsnedsättning särskilt sårbara för att utsättas för våld. Ofta befinner de sig i olika beroendesituationer som försvårar möjligheterna för dem att söka hjälp och stöd eller att ta sig ur en våldspräglad relation.

  Gruppen personer med funktionsnedsättningar är heterogen och våldsutsattheten ser olika ut beroende på bland annat vem som utövar våldet och funktionsnedsättningens karaktär.

  Risken att utsättas för alla typer av våld är nästan dubbelt så stor för personer med funktionsnedsättning än för dem utan.

  Studier visar att var femte kvinna med funktionsnedsättning varit utsatt för våld, hot eller sexuella övergrepp av man hon bott eller bor ihop med. Våldet riktas ofta mot själva funktionshindret.

  Kvinnor med olika former av psykiska funktionsnedsättningar har en särskild utsatthet för sexuella övergrepp enligt forskare.

  • Våld mot personer med funktionsnedsättning
  • Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning
  • Sällan sedda - om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning.
  • Våldsutsatthet hos personer med funktionsnedsättning (VKV)
  • Att identifiera och arbeta med utsatthet för våld bland
    personer med funktionsnedsättning – lärdomar från
    kommuner och regioner

  Våld mot kvinnor med missbruksproblem

  Studier har visat att missbrukande kvinnor är en mycket sårbar grupp i samhället och att våld är ett vanligt inslag i dessa kvinnors vardag. Det är inte bara kvinnornas partner som kan utsätta dem för våld och kränkningar. Kvinnorna bemöts inte sällan av oförståelse och okunskap och utsätts ibland för kränkningar och våld av de samhällsinstanser som ska ge dem stöd och hjälp.

  Våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem är en mångfacetterad grupp i fråga om social tillhörighet och typ av missbruk, vilket måste beaktas i arbetet för att stödja dem och att motverka våldet.

  Missbrukande kvinnor som utsätts för våld har ofta ingenstans att vända sig då de flesta skyddade boenden inte tar emot missbrukare av alkohol eller droger. Ofta bemöts kvinnorna i första hand som missbrukare och inte som brottsoffer. Det är därför viktigt att särskilja missbruk och våldsutsatthet och arbeta med problemen parallellt.

  NCK särskilt sårbara grupper

  Socialstyrelsens utbildningsmateterial:

  • "Skylla sig själv? - om våld mot kvinnor med missbruks eller beroendeproblem
  • Blånader och silverhår – utbildningsmaterial om våld mot äldre kvinnor
  • Vänd dem inte ryggen – utbildningsmaterial om hedersrelaterat våld och förtryck

  Våld mot unga kvinnor

  Ungdomar (15-24 år) är den grupp i samhället som är mest utsatt för våld. Undersökningarna visar att unga kvinnor oftare utsätts för psykiskt och sexuellt våld och att våldet generellt utövas i hemmet.

  Utsatthet för våld är vanligt och är starkt kopplat till psykisk ohälsa hos unga kvinnor visar en undersökning vid ungdomsmottagningarna i Västernorrland. Studien omfattar 1 051 kvinnor mellan 15 och 22 år, 2017. Unga och våld, MUCF rapport 2014

  I en enkätstudie från 2007 om ungdomars utsatthet för våld gjord på nio ungdomsmottagningar hade 33 procent av kvinnorna utsatts för någon form av psykiskt våld och 14 procent för någon form av sexuellt våld. 27 procent av männen hade varit utsatta för fysiskt våld.

  I en annan undersökning från 2007 hade 17 procent av de unga kvinnorna utsatts för våld eller hot och motsvarande procentsats för de unga männen var 23 procent. Även bland förövarna finns tydliga könsskillnader.

  Våld mot unga kvinnor utövas främst av en förälder, partner eller före detta partner.

  I flertalet rapporter framgår att det finns tydliga könsskillnader i hur unga kvinnor och män reagerar på våldet. De unga kvinnorna uppger att de mår sämre och lider mer av våldet, särskilt det psykiska våldet, än de unga männen.

  Detta kan bero på att de unga kvinnorna oftare utsätts för våld av någon närstående, vilket kan göra övergreppet svårare att hantera och bearbeta. En ständig oro för våldsutsatthet kombinerad med faktisk utsatthet kan också vara en faktor som leder till stora påfrestningar för unga kvinnor. Unga män utsätts oftast av en skolkamrat, kompis eller en okänd gärningsman.

  Unga och sexualbrott på nätet

  Ca 10 % av unga mellan 16-25 år har själva någon gång lagt ut avklädda bilder på sig själva. Nära 50 % av tjejerna har upplevt att någon har övertalat dem att skicka sexbilder, prata om sex eller agera framför webbkameran (killar 13 %). 1,7 % har någon gång sålt sex mot ersättning – 25 % anser det acceptabelt om båda är med på det.

  • Safe Selfie Academy
  • NCK kunskapsbank
  • MUCF - hälsa och utsatthet
  • UMO ungdomsmottagningarnas arbete
    
  • NCK serienovell Första helgen i juni och uppföljande novell Världens sämsta sommar

  Våld mot gravida kvinnor

  Kartläggningar visar att graviditeten är en period då risken för våld ökar. Några få svenska studier finns om våldets omfång och de visar att 3-4 % av de gravida utsatts för våld under graviditeten. Det innebär att våld är en riskfaktor under gravideten som är jämförbar med diabetes och hypertoni.

  Att leva i våldet ökar den gravida kvinnans stress med åtföljande ohälsa. Denna grupp har en sårbarhet som alltid inkluderar det väntande barnet.

  Våld mot kvinnor med utländsk bakgrund

  Våldsutsatta kvinnor med utländsk bakgrund kan vara särskilt utsatta för våld på grund av faktorer som diskriminering, språksvårigheter, segregation och brist på sociala nätverk.

  Vissa kvinnor med utländsk bakgrund är särskilt sårbara till följd av sin rättsliga ställning i Sverige och möter stora hinder för att söka hjälp och stöd vid våldsutsatthet. Här ingår utländska kvinnor som nyligen gift sig med en svensk man, papperslösa kvinnor och kvinnor som blivit offer för människohandel för sexuella ändamål.

  • NCK kunskapsbank om våld mot kvinnor med utländsk bakgrund
  • Terrafem jourtelefon

   

• Vem gör vad? Myndigheternas gemensamma ansvar

  Myndigheternas gemensamma ansvar

  Det är samhällets ansvar att stödja och hjälpa de barn, kvinnor och män som lever med våld i nära relationer. Olika myndigheter i samhället har olika uppdrag och ansvarsområden kring våld i nära relationer. Ett gemensamt uppdrag är att samverka med varandra för att den våldsutsatta ska få rätt stöd och skydd.

  Hitta kontakter i Sörmland

  Socialtjänsten

  Socialtjänstlagen 5 kap § 11

  "Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp... Socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott..."

  Socialtjänstens uppdrag är:

  • Skyddat boende
  • Stöd och rådgivning
  • Stöd till brottsoffer
  • Insatser riktade till våldsutövare

  Vid oro/misstanke om att barn far illa eller är utsatta för brott skall anmälan genast göras till socialtjänsten (14:1 SOL)

  Sedan 1 augusti 2021 finns det en bestämmelse i socialtjänstlagen som innebär att socialnämnden ska verka för att personer som utsätter eller har utsatt närstående för våld eller andra övergrepp ska ändra sitt beteende.

  Läs mer NCK kommunernas kvinnofridsarbete

  Webbstöd för kommuner

  Polisens roll

  • Förebygga
  • Upptäcka
  • Beivra
  • Ge brottsofferstöd

  Läs mer NCK polisens ansvar , rättsväsendets ansvar

  Åklagarmyndighetens roll

  • Leda förundersökningen
  • Besluta om åtal skall väckas
  • Föra talan i domstol
  • Besluta om besöksförbud

  Läs mer NCK åklagarens ansvar, domstolens ansvar, kriminalvårdens ansvar

  Frivilligorganisationer

  Frivilligorganisationerna inom det sociala området är idéburna och arbetar inte med myndighetsutövning. De är heller inte lagstyrda utan organiserar själva sitt arbete. De organisationer som framförallt arbetat med våld i nära relationer är kvinno- och tjejjourer och brottsofferjourer. Till en kvinno- eller brottsofferjour kan man vända dig för rådgivning och stöd. Många kvinnojourer erbjuder även skyddat boende.

  • Unizon
  • Riksorganisationern för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, ROKS
  • Brottsofferjourernas Riksförbund

• Vem utövar våld?

  Vem utövar våld?

  Vilka som använder våld i nära relation vet vi lite om. Området är fortfarande lite utforskat. Svaret på vilka som utövar våld och varför de gör det är beroende på vilken förklaringsmodell man utgår ifrån.

  Enligt den officiella kriminalstatistiken är 89 procent (2016) av de dömda förövarna av misshandelsbrott män, något som tyder på att våldsutövande är starkt kopplat till kön och maskulinitet. Att utöva olika former av våld kan fungera som ett sätt att höja sin status bland män och framstå som maskulin. Genom våldsutövandet kan män förkroppsliga typiskt "manliga" attribut som aggressivitet, styrka och kontroll. Ett sätt att öka förståelsen för vad som är orsakerna till våld i nära relationer kan diskuteras med olika teoretiska perspektiv som utgångspunkt.

  • Det strukturella perspektivet har fokus på bristande jämställdhet och skev maktfördelning mellan könen.
  • Samhällsperspektivet är främst inriktat på socioekonomiska förhållanden.
  • Det socialpsykologiska perspektivet sätter fokus på faktorer i relationen.
  • Det individualpsykologiska perspektivet har fokus på individuella faktorer

  Förklaringar på individnivå utgår från att män med vissa egenskaper eller erfarenheter är våldsamma. Detta kan vara män med alkohol- eller drogproblem, män som är kriminella, har en psykisk störning eller som själva har varit utsatta för våld i barndomen.

  Förklaringar på relationsnivå lägger betoningen på samspelet i relationen mellan två parter. Till exempel hur parterna löser konflikter i familjen.

  Förklaringar på strukturell nivå handlar om att strukturerna i samhället påverkar individens handlande och agerande. Det begrepp som ofta används är patriarkala maktstrukturer. Det innebär att våldet sker i ett socialt system där kvinnor är underordnade män och att våldet är en konsekvens av ett ojämställt samhälle.

  Kontroll och maktbehov är den yttersta drivkraften bakom utövandet av våld i nära relationer. Genom fysiskt, psykiskt, sexuellt och materiellt våld kontrolleras offrets beteende och handlingsfrihet.

  • NCK kunskapsbank Förövare
  • MUCF Unga, maskulinitet och våld
  • Välj att sluta-nationell stödlinje

• Våld mot barn

  Våld mot barn

  Våldet mot barn kan vara fysiskt, psykiskt, sexuellt eller ta uttryck som omsorgssvikt eller försummelse. Barn som bevittnar våld i nära relationer definieras som utsatta för psykisk misshandel.

  FN:s barnkonvention

  Artikel 19 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen)
  slår fast att alla barn har rätt till skydd mot alla former av våld. Barnkonventionen blev svensk lag 2020. Artikel 34 i konventionen handlar om att barnet har rätt att skyddas mot alla former av sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi.

  Kort version av barnkonventionen- Rädda Barnen

  Barnkonventionen - fördjupande info SKR

  Ett särskilt barnfridsbrott från 1 juli 2021

  Att utsätta barn för att bevittna våld i nära relationer har tidigare inte varit brottsligt enligt lag. Men den 1 juli 2021 infördes en ny bestämmelse i brottsbalken om det nya brottet barnfridsbrott.

  Det är nu straffbart att utsätta barn för att bevittna vissa brottsliga gärningar i en nära relation, till exempel vålds- och sexualbrott. Barnfridsbrott ska kunna ge fängelse i upp till två år. Ett grovt barnfridsbrott ska kunna ge fängelse i upp till fyra år.

  Att ha bevittnat våld innefattar i detta sammanhang även när barnet inte sett, men hört våldet. Det finns inget krav på att barnet förstår att det som hänt är brottsligt eller att barnet kan ge uttryck för vad hen sett eller hört. (Källa:NCK)

  Våld mot barn

  Våld mot barn är ett stort folkhälsoproblem och en allvarlig kränkning av barns mänskliga rättigheter. Våldet hotar barns utveckling och hälsa på kort och lång sikt. Den omedelbara risken vid misshandel är de fysiska skadorna, som kan leda till allvarliga konsekvenser.

  Exempel på misshandel med risk för livslånga skador/handikapp är "Abusive Head Trauma", "Münchhausens syndrome by proxy" och "Battered child syndrome".

  De psykiska skadorna är även de av livslång natur och uppkommer också vid mer lindriga former av misshandel bl.a. genom sin påverkan på anknytningsprocessen mellan föräldrar och barn.  Den person som skall utgöra en trygg hamn för barnet är samma person som skadar det.

  Utsatt för  övergrepp som barn överrepresenterade inom barn- och vuxenpsykiatrin

  Personer som utsatts för fysiska,psykiska och sexuella övergrepp som barn är överrepresenterade bland patienter inom barn- och vuxenpsykiatri med diagnoser som posttraumatiskt stresssyndrom, depression, relationsproblem, personlighetsstörningar, missbruk och antisocialt beteende.

  Webbutbildning Våld mot barn-Barnafrid

  Sverige först att förbjuda aga av barn

  Sverige blev 1979 det första land i världen som förbjöd all kroppslig bestraffning av barn. Våld mot barn i alla dess former är sedan dess förbjudet i vårt land och betraktas i rättslig bemärkelse som misshandelsbrott i likhet med våld mot vuxna personer.

  Attityder mot och förekomst av våld mot barn har förändrats radikalt de senaste 50 åren. Studier visar att på 1960-talet utsattes i det närmaste alla barn för våld, på 80-talet hälften av barnen (Gilbert R, et al. Lancet 2009).

  På 2000-talet har nationella kartläggningar genomförts som visar att andelen barn som rapporterar att de utsatts för våld är 13 % i studier både 2001 och 2007 (Statens offentliga utredningar 2001:18, Stiftelsen Allmänna barnhuset 2007). Den tidigare minskningen har alltså avstannat, vilket kan tolkas som att vi nu nått den punkt där allmänpreventiva insatser inte längre har effekt. Insatser måste istället inriktas på att se riskgrupper och upptäcka barn som utsatts.

  I motsats till minskande prevalenstal har däremot antalet polisanmälningar om misstänkt barnmisshandel ökat drastiskt från 1980-talet och fram tills nu, vilket tolkats som en ökad vaksamhet och minskad tolerans mot våld mot barn.

  Undersökning i Sörmland

  I Sörmland har frågor om våld i familjen ställts till alla elever i årskurs 7, 9 samt 2 på gymnasiet i populationsstudien Liv & Hälsa ung 2008 (n=8494). Data från undersökningen, som är den hittills största i Sverige, har analyserats i samverkan med Linköpings universitet och finns publicerad i vetenskaplig tidskrift (Annerbäck EM, Acta Paediatrica 2010).

  Studien, visade att 15 % av alla elever rapporterade att de blivit slagna av förälder/omsorgsperson och att 42 % av dessa hade blivit utsatta för upprepat våld. Biologiska föräldrar var oftast förövare av våldet (84 %) och fördelningen av kön mellan förövarna var i det närmaste lika mellan män och kvinnor Det fanns dock en övervikt av män som förövare av upprepat våld.

  Data från undersökningen bekräftade också vad som tidigare visats, att det finns ett starkt samband mellan att ha varit utsatt för våld och ohälsa hos ungdomarna och att de utsatta eleverna i högre utsträckning än andra uppvisade riskbeteenden.

  I den ovan nämnda studien i Sörmland framkom att endast 7 % av de barn som blivit utsatta för våld hade berättat detta för någon myndighetsperson, vilket indikerar att mörkertalet är mycket stort. En tredjedel hade inte berättat för någon och om man berättat för någon har det oftast varit för en jämnårig.

  Samband våld mot barn och partnermisshandel (IPV)

  915 (10.8 %) eleverna i studien rapporterade att det förekommit våld mellan de vuxna i familjen och av dessa hade mer än hälften (58 %) också utsatts för våld själva. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan förövarnas kön, men män var överrepresenterade som förövare av upprepat våld och i det avseendet ansvariga för mer allvarlig barnmisshandel.

  Det starka sambandet mellan partnermisshandel och barnmisshandel är ett observandum för alla som arbetar med dessa frågor. Barnens situation måste uppmärksammas och utredas, då vi får kännedom om att exempelvis en kvinna utsatts för misshandel . Det kan på samma sätt finnas skäl för att uppmärksamma risken för våld mellan de vuxna då barnmisshandel upptäcks.

  Samverkande belastningfaktorer som kan leda till barnmisshandel - en teoretisk modell

  Bakgrundsfaktorer till våld mot barn finns på olika nivåer och innebär oftast att olika belastningsfaktorer ackumuleras och samverkar med varandra. En teoretisk modell för detta kan formuleras som;

  Barnmisshandel uppstår då fyra faktorer finns för handen samtidigt;

  1. En person med benägenhet att använda våld i konfliktsituationer. Exempel är de familjer där våld mellan de vuxna förekommer, psykiskt sjuka föräldrar, föräldrar med missbruk och andra förhållanden som försämrar impulskontrollen hos den vuxne.
  2. En onormal belastning på förövaren och familjen, som upphäver de spärrar som annars finns mot att använda våld. Social och ekonomisk belastning på föräldrar likaväl som sjukdom i familjen kan utgöra den stress som utlöser det våldsamma beteendet.
  3. Brister i det sociala nätverket, som inte förmår skydda barnet. Att växa upp i familjer som bor och lever isolerat från ursprungsfamiljer, släkt, vänner och grannar utgör en allvarlig riskfaktor. Ingen ser vad som sker och barnet har inte någon att naturligt vända sig till.
  4. Ett barn som inte förmår skydda sig själv. Detta gäller de minsta barnen, barn med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom samt barn i familjer där maktstrukturen hindrar dem att protestera vilket kan gälla i fall av "hederskultur" bland invandrade familjer, men även i andra fall.

  Modellen ovan kan även gälla vuxna personer, som på grund av funktionsnedsättning inte kan skydda sig själva och som lever i beroendeställning till sina anhöriga.

  Mer information

  • SBU-rapport maj 2011, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn

   

• Våld mot äldre

  Torontodeklarationen – våld mot äldre

  Den definition av våld mot äldre som fått störst genomslag är den så kallade Toronto-deklarationen som 2002 antogs av både Världshälsoorganisationen och International Network on Prevention of Elder Abuse (INPEA). "Våld mot äldre är en enstaka eller upprepad handling, eller frånvaro av önskad/lämplig handling som utförs inom ett förhållande där det finns förväntan på förtroende och som förorsakar skada eller smärta hos en äldre person." Denna handling kan vara fysisk, psykologisk/känslomässig, finansiell eller helt enkelt återspegla avsiktlig eller oavsiktlig försummelse.

  Äldre kvinnor och män utsatta för våld och försummelse

  Brottsoffermyndighetens rapport "Ofrid?" visar att äldre kvinnor och män ofta är utsatta för våld efter de fyllt 65 år.  Många rapporterar också att de utsatts för försummelse. Äldre kvinnor visade sig vara något mer utsatta för våld och övergrepp än äldre män. Kvinnors utsatthet var mer upprepad och av allvarligare slag. Kvinnorna var i högre grad traumatiserade av våld som drabbat dem före 65 års ålder.

  Äldre kvinnor och män som utsätts för våld befinner sig ofta i en mer markerad beroendesituation än andra. Banden till partner kan vara starkt sammanflätade av praktiska, ekonomiska och sociala orsaker. Kvinnorna kan ha extra svårt att söka skydd och stöd.

  Försummelse/omsorgssvikt

  Äldre personer utsätts för likartade former av våld som andra våldsutsatta, men våldet kan få andra konsekvenser. Exempelvis kan våldsutövandet mot en äldre person ta sig formen av försummelse som vanvård, felaktig medicinering, otillräcklig föda samt att den äldre ej får hjälp med sin hygien. De äldre som har störst omsorgsbehov och kräver mest vård är också den grupp som löper störst risk att utsättas för våld.

  Mer information

  • Brottsoffermyndighetens rapport Ofrid?

• Våldets kostnader

  Våldet kostar

  Europeiska jämställdhetsinstitutet, EIGE, har i en rapport från 2021 försökt uppskatta kostnaderna för könsrelaterat våld i EU under 2019. Med könsrelaterat våld avses våld som riktas mot en person på grund av personens kön. Även män kan utsättas för könsrelaterat våld även om majoriteten av de som utsätts är kvinnor.

  EIGE uppskattar kostnaderna för könsrelaterat våld i EU till cirka 366 miljarder euro för 2019. Av dessa är cirka 290 miljarder euro (79 procent) kostnader för könsrelaterat våld mot kvinnor och 76 miljarder euro (21 procent) kostnader för könsrelaterat våld mot män

  Utifrån beräkningarna för hela EU uppskattar EIGE att kostnaderna för könsrelaterat våld mot kvinnor i Sverige uppgår till cirka 6,6 miljarder euro (under 2019). Kostnaderna för könsrelaterat våld mot män uppskattas till cirka 1,8 miljarder euro.

  Kostnader för mäns våld mot kvinnor - NCK

  Socialstyrelsens rapport Kostnader för våld mot kvinnor