VRE (vankomycinresistenta enterokocker)

VRE är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig och smittspårningspliktig sjukdom.

 VRE betyder vankomycinresistenta enterokocker och innebär resistens mot vankomycin. De arter som är aktuella är Enterococcus faecium och Enterococcus faecalis med resistensgenerna vanA och vanB. Bärarskap av VRE i tarmen ger inga symtom. Även urinvägar, luftvägar och sår kan vara koloniserade utan tecken till infektion. VRE kan orsaka samma infektioner som känsliga enterokocker, som exempelvis sepsis, endokardit och urinvägsinfektion. Bakterierna sprids framför allt som kontaktsmitta, det vill säga via händer, ytor och föremål.

Medicinsk omvårdnad, utredning och behandling får inte förhindras eller fördröjas på grund av misstänkt eller konstaterad förekomst av VRE.

Behandlande läkares ansvar

  1. Medicinskt omhändertagande: Se smittskyddsblad för läkare.
    • Märk journalen med smitta VRE.
    • De flesta patienter är endast koloniserade och ska inte behandlas. Vid pågående infektion och behov av antibiotika, rådgör vid behov med infektionsläkare.
  2. Information till patienten: Ge patienten information om VRE, både muntligen och skriftligen, inklusive hur det smittar - se smittskyddsblad för patient.
    • Informera patienten noggrant om vikten av att informera om VRE-bärarskapet när antibiotikabehandling är aktuell, inför slutenvård eller inför avancerad poliklinisk behandling.
  3. Smittspårning: Vid nyupptäckt fall av VRE i slutenvården eller vid förväntat upprepade kontakter inom öppenvården kontakta snarast vårdhygien. Se nedan.
  4. Smittskyddsanmälan: Se nedan.

Mer om VRE

Uppdaterat: 24 februari 2025
EC38