VRE (vankomycinresistenta enterokocker)
VRE är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig och smittspårningspliktig sjukdom.
VRE betyder vankomycinresistenta enterokocker och innebär resistens mot vankomycin. De arter som är aktuella är Enterococcus faecium och Enterococcus faecalis med resistensgenerna vanA och vanB. Bärarskap av VRE i tarmen ger inga symtom. Även urinvägar, luftvägar och sår kan vara koloniserade utan tecken till infektion. VRE kan orsaka samma infektioner som känsliga enterokocker, som exempelvis sepsis, endokardit och urinvägsinfektion. Bakterierna sprids framför allt som kontaktsmitta, det vill säga via händer, ytor och föremål.
Medicinsk omvårdnad, utredning och behandling får inte förhindras eller fördröjas på grund av misstänkt eller konstaterad förekomst av VRE.
Behandlande läkares ansvar
- Ge patienten information om VRE, både muntligen och skriftligen, inklusive hur det smittar - se smittskyddsblad för läkare.
- Informera patienten noggrant om vikten av att meddela nya vårdgivare (hälso- och sjukvård samt kommunal vård) om VRE-bärarskapet när antibiotikabehandling eller kirurgisk åtgärd är aktuell.
- Märk journalen med smitta VRE.
- De flesta patienter är endast koloniserade och ska inte behandlas. Vid pågående infektion och behov av antibiotika, rådgör vid behov med infektionsläkare.
Mer om VRE
Relaterade länkar
- Sjukdomsinformation om vancomycinresistenta enterokocker (VRE) (Folkhälsomyndigheten) VRE
- Vancomycinresistenta enterokocker (VRE) – sjukdomsstatistik
- Anmälningspliktiga sjukdomar (Folkhälsomyndigheten)
- Falldefinitioner vid anmälan enligt smittskyddslagen (Folkhälsomyndigheten)
- Multiresistenta bakterier (MRB) och svamp
