Förskrivningsprocessen

Förskrivningsprocessen startar efter en behovsbedömning och utgår alltid från brukarens individuella behov. Närstående bör involveras om deras stöd krävs för att hjälpmedlet ska fungera. Målet är att välja den mest ändamålsenliga och kostnadseffektiva lösningen i relation till andra insatser.

Förskrivningsprocessen följer Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2021:52) om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården.

Nedan följer en kortfattad beskrivning av förskrivningsprocessens steg.

Mer fakta och information finns att läsa i Socialstyrelsens skrift:
Förskrivning av hjälpmedel - Stöd vid förskrivning av hjälpmedel till funktionsnedsättning (socialstyrelsen.se)


Förskrivningsprocessens olika steg

Bilden är hämtad från Socialstyrelsens skrift förskrivning av hjälpmedel (artikel nr 2016-8-2)


Bedöma behov av insatser – identifiera hälsotillstånd

• Identifiera hälsotillstånd
• Utgå från det behov av stöd (hjälpmedel) som brukaren har
• Relatera behoven till andra planerade eller vidtagna åtgärder
• Utgå från kriterier för förskrivning i behovstrappan och se över hjälpmedelssortimentet i sortimentsöversikterna. Gällande förskrivningskriterier för produkter för blåsa och tarm, se Vesicacentralen
• Dokumentera åtgärderna och målet med hjälpmedlet i en plan eller i patientjournalen. Förskrivare och brukare ska vara överens om målet med hjälpmedlet
• Välja alternativ väg till hjälpmedel
  
  

Prova ut, anpassa och välja lämplig specifik produkt
Efter behovsbedömning ska förskrivaren välja, prova ut och anpassa lämpligt hjälpmedel. Förskrivare ska informera om tillgängliga alternativa hjälpmedel och ge brukaren möjlighet att välja när flera lösningar finns. Brukaren ska, så långt det är möjligt, vara delaktig i valet. Det avgörande är att den valda lösningen fungerar i brukarens vardag och miljö. Att brukaren ska fungera i sin miljö och livssituation ska vara avgörande. Den genomförda behovsbedömningen och lokala förutsättningar är grunden för val av hjälpmedel. Hänsyn ska även tas till lager- och bassortiment inom regionen. Det är viktigt att förskrivaren vid val av lämplig specifik produkt även analyserar de eventuella risker som finns i samband med användandet av hjälpmedlet och informerar om dessa.

Specialanpassat vid behov
Om behov hos en brukare inte kan tillgodoses med ett anpassat hjälpmedel, inom eller utanför sortimentet, kan det bli aktuellt med en specialanpassning. En specialanpassning ska baseras på en skriftlig anvisning och produkten ska vara avsedd för en namngiven person.

Informera
Information om hjälpmedlet och hur det ska användas ska ges till brukaren. Om närstående är involverade i användningen ska även de få den information som behövs. Informationen bör lämnas både i skriftlig och muntlig form och den ska anpassas till brukarens ålder, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar, exempelvis kognitiv förmåga. Tillverkarens bruksanvisning ska alltid lämnas med hjälpmedlet. Vid genomgång av bruksanvisningen är det viktigt att informera om användningsområde utifrån tillverkarens avsedda syfte, eventuella begränsningar samt om skötsel och underhåll. Komplettering av bruksanvisningen ska göras vid specialanpassning. Förskrivaren ska också informera om eventuella lånevillkor, försäkringsskydd och återlämning av hjälpmedlet.

Instruera och träna
Förskrivaren ansvarar för att instruera brukaren hur hjälpmedlet ska användas och hanteras. När det behövs en lång träningsperiod är det viktigt att brukaren får information om vem som har ansvar för träningen eftersom förskrivaren kan delegera träningen till någon annan befattningshavare.
När hjälpmedlet ska användas av till exempel närstående eller personal ska de få motsvarande instruktion. Förskrivaren måste förvissa sig om att närstående och exempelvis kontaktperson för personalgrupper har förstått instruktionerna.

Följa upp och utvärdera funktion och nytta
Förskrivaren ansvarar för uppföljning av förskrivet hjälpmedel. Uppföljningen syftar till att utvärdera om hjälpmedlet uppfyller tidigare uppsatta mål samt att den information och de instruktioner som tidigare lämnats uppfattas på ett korrekt sätt. Om en uppföljning och utvärdering visar att målen nåtts kan ärendet avslutas. Brukaren ska upplysas om vem som har det fortsatta uppföljningsansvaret samt vem man kan vända sig till om behoven förändras.