Hepatit B

Hepatit B är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig, anmälningspliktig och smittspårningspliktig sjukdom.

Hepatit B orsakas av ett virus som sprids sexuellt eller via blod. Hepatit B-virus orsakar en inflammation i levern. Infektionen läker vanligen utan att ge några bestående men, men cirka 5 procent av alla vuxna utvecklar en kronisk leverinflammation. Risken för kronisk sjukdom är större ju yngre man är vid smittotillfället. Nyfödda som smittas löper 90 procents risk, barn i ettårsåldern löper 50 procents risk och barn i två- till fyraårsåldern löper 20 procent risk att få en kronisk sjukdom. Hepatit B i kronisk fas kan förorsaka levercancer.

Hos en smittsam patient finns smittämnet i blodet och flera andra kroppsvätskor. I västvärlden sprids hepatit B-virus främst genom orena injektionsnålar eller genom samlag med en person som är smittbärare. Smittan kan också överföras om blod från en smittsam person hamnar på skadad hud eller på slemhinnor (exempelvis ögat), eller om man sticker sig på orena injektionsnålar. I andra delar av världen är det vanligare att smittan sprids från mor till barn i samband med förlossningen eller mellan barn i småbarnsåldern. Det finns ett effektivt vaccin som skyddar mot att bli smittad och som också kan ges till personer som just blivit utsatta för smitta (postexpositionsprofylax).

Akut hepatit B och kronisk hepatit med positivt HBeAg innebär hög smittsamhet och kräver snabb handläggning. Kronisk HBeAg negativ hepatit B är mindre bråttom.

Behandlande läkares ansvar

  • Ge patienten information om hepatit B, både muntligen och skriftligen, inklusive hur det smittar - se smittskyddsblad.
  • Förhållningsregler.
  • Smittskyddsanmälan.
  • Remittera alla nyupptäckta fall till infektionskliniken för uppföljning och smittspårning.
  • Vid akut hepatit B kontakta infektionsjour, tfn 016-10 52 22.

Mer om hepatit B

Uppdaterat: 18 april 2024
2KDF